Betygssystem i Sverige

I Sverige har vi fram tills idag haft tre olika betygstyper; absoluta, relativa samt kunskaps- och målrelaterade betyg. De absoluta betygen utgår från att en absolut och säker kunskap skall överföras från lärarna till eleverna, där graderingarna baseras på elevernas kunskaper och färdigheter i de specifika ämnena. Med få specifika krav för de särskilda betygen fick lärarna mycket fria händer vid bedömningen av hur väl eleverna lyckats förvärva kunskaperna, vilket i sin tur ledde till att betygen runtom i landet inte blev likvärdiga. Det relativa betygssystemet utformades istället utifrån hypotesen om normalfördelning, d.v.s. att statistiskt presterar de flesta elever kring medelvärdet och ett fåtal mycket bättre/sämre. Detta innebär att betygen sätts i proportion till prestationerna hos samtliga elever som läser samma kurs samma år. Många anser att detta system ledde till en inflation i betygssystemet, då kunskapsnivån och kraven för elever minskade men betygsfördelningen kvarstod. Idag har vi ett målrelaterat betygssystem, som till skillnad från det relativa betygssystemet inte jämför eleverna. Istället sätts betygen utifrån bestämda mål och kunskapskriterier, vid slutbetyg nationellt fastställda sådana och vid terminsbetyg lokalt utformade av varje enskild skola.

1897 infördes en sjugradig betygsskala i folkskolan, och några år senare även på läroverken. Denna skala var utformad huvudsakligen efter den absoluta betygstypen. De sju betygen var A-a-AB-Ba-B-BC-C, där bästa betyget A stod för berömlig, och sämsta betyget C underkänd/otillräcklig. Även det inofficiella betyget B? (med tvekan godkänd) gavs som omdöme. Skolorna i Sverige hade under denna period även betyg i ordning och uppförande från A-D, där det tillhörde undantagen att ge elever låga betyg. Låga betyg i O&U kunde i kombination med andra allvarliga företeelser, såsom brott mot skolans regler, leda till relegering.

Efter en trettio år lång utredning infördes en femgradig relativ betygsskala 1962, samtidigt som betyg i de lägre klasserna togs bort. Betygsskalan gick från 1-5, där 5 var högst. Förordningen av betyg för samtliga elever som läste en viss ämneskurs låg på 7% för vardera det högsta och det lägsta betyget, 1 och 5, 24% för betygen 2 och 4, och de restkommande 38% för betyg 3, medelbetyget. För att kunna jämföra resultat i hela landet infördes även standardprov i grundskolan för vissa ämnen och årskurser, samt centralprov i gymnasiet och fackskolan. Statistiken från dessa prov avgjorde betygsgränserna för året. Även betyget underkänd togs bort, och istället sattes gränsen för urval till högre årskurser på betygssnittet 2,3. Uppdelningen av betygen skulle som sagt ske mellan samtliga elever i hela Sverige, men en vanlig missuppfattning var att uppdelningen skulle gälla varje enskild klass. Ännu mer så eftersom lärare uppmanades att fördela betygen på samma sätt i ämnen där central/standardprov inte förekom.

1994, efter en något kortare utredningstid, var det dags att byta betygssystem igen. I samband med en skolreform och en ny läroplan för gymnasiet (Lpf 94), fick svenska skolan ett målrelaterat betygssystem, med fyra betygssteg (MVG-VG-G-IG; där G står för godkänd, M & V värderingar i form av Mycket och Väl och I för Icke). Betyg gavs nu först från årskurs åtta, och betyget underkänd gavs fortfarande inte ut i grundskolan. Elever som inte uppfyllde målen fick istället för betyg i ämnet ett skriftligt omdömde kring varför denne inte nått upp till kriterierna.

I samband med införande av Lgr 11 (och återigen ny läroplan för gymnasiet, Gy11) infördes 2011 en ny sexgradig betygsskala, A-F, där A är högst och F underkänt. Betyg ges från och med nu från sjätte klass. Preciserade kunskapskrav finns för betygen A, C och E. Betygen B och D ges ut om eleven uppfyllt kraven för underliggande betyg, samt till övervägande del kraven för det överliggande betyget. Uppfyller eleven inte kraven för E sätts F, men vid för hög frånvaro ges istället inget betyg alls. Främsta motiveringarna för denna senaste betygsreform var att det borde sättas tydligare mål som tidigare integrerades med kursplanerna, samt att betygen skulle bli mer kunskapsorienterade än tidigare Lpo94 då de var mer inriktade på att utveckla hur eleven lär sig.